Skolan är en av samhällets viktigaste gemensamma institutioner. Den ska ge varje barn kunskap, bildning och framtidstro – oavsett föräldrarnas inkomst, bostadsområde eller utbildningsbakgrund. Därför är det ett politiskt misslyckande att svensk skola under lång tid har gjorts om till en marknad.

När elever blir kunder, skolor blir varumärken och utbildning blir en affärsidé förändras skolans uppdrag i grunden. Då styrs inte verksamheten främst av barns behov, utan av konkurrens, marknadsföring och ekonomiska marginaler. Resultatet ser vi i dag: ökad segregation, betygsinflation, större skillnader mellan skolor och ett system där offentliga pengar kan lämna klassrummet och bli privata vinster.

Det är inte rimligt att skattemedel som är avsedda för barns undervisning kan användas till annat än skolverksamhet. Varje krona som går till vinstuttag, koncernbyggen eller marknadsföring är en krona som inte går till lärare, elevhälsa, specialpedagogik eller mindre undervisningsgrupper.

Sverige behöver en skola som håller ihop samhället, inte en skola som sorterar barn. Därför måste vinstjakten i skolan stoppas. Aktiebolag ska inte driva skolor med skattemedel som affärsmodell. Offentlighetsprincipen måste gälla alla skolor, även fristående, så att elever, föräldrar, journalister och medborgare kan granska hur våra gemensamma pengar används.

Det fria skolvalet måste också diskuteras ärligt. I teorin låter valfrihet vackert. I praktiken har systemet ofta gynnat de mest informerade och resursstarka familjerna, medan andra barn blivit kvar i skolor med större behov och sämre resurser. Skolans uppgift är inte att skapa vinnare och förlorare bland barn. Skolans uppgift är att ge alla en ärlig chans.

Resurserna måste styras efter behov. Dagens skolpengssystem gynnar stora klasser och skolor som kan pressa kostnader. Det missgynnar landsbygdsskolor, mindre skolor och elever som behöver mer stöd. En bättre modell måste ta hänsyn till klassernas verkliga kostnader och till elevernas faktiska behov.

Detta handlar inte om att misstänkliggöra enskilda lärare, elever eller föräldrar. Det handlar om vilket samhälle vi vill bygga. En jämlik skola är inte bara bra för den elev som behöver extra stöd. Den är bra för hela samhället. När fler barn lyckas, när fler får kunskap och när skolan blir en plats där människor med olika bakgrund möts, då stärks demokratin.

Skolan ska vara en gemensam angelägenhet, inte en marknadsplats. Barns rätt till kunskap måste väga tyngre än företags rätt till vinst.